III

II

I

high hopes

intro

vi tror att vår tid har kommit
och sänker blicken
det är dags nu

revbenen morrar under huden
och lederna knakar som brutna grenar
först växer du mot takbjälkarna
sedan det där förbannade ylandet
och du faller till marken

din hud ser torr och lös ut
rörelsen är svag men skickar kylan genom rummet
sakta krälar du mot dörren
men armarna orkar inte
benpiporna sjunger i vinddraget

jag blundar och känner huvudet skaka fortare
ögonen vill lämna sina hålor
handlöst kastar jag mig efter dina ben
och klöser djupa fåror i parketten
stickorna letar sig inåt med iver

mina knutna nävar bearbetar vägg efter vägg
jag orkar fram till fönstret som gapar mot ljuset
det vidriga ljuset som kastar mig bakåt
nertryckt och ryckande skriker jag
jag öppnar halsen så mycket jag kan
men det kommer inte
ett
enda
ljud

det är tyst